Jag är så otroligt överemotionell angående allt Harry Potter-relaterat just nu, allt som krävs är en enstaka bild eller en liten bit text och tårarna forsar.

Aldrig mer, end of an era, sista filmen. En av de få anledningarna till att jag inte deppade ihop totalt då sista boken släppts & lästs ut var att "Nåja, det är ju åtminstone några filmer kvar att spelas in" fanns som en tröst. Efter midnatt den tolfte till trettonde juli kommer den trösten aldrig mer finnas.


Vad som är mest frustrerande är att i princip ingen i min omgivning förstår hur jobbigt det känns. Vissa skrattar. De förstår inte, och kommer förmodligen aldrig fatta, att det är som att... veta om i förväg när man ska träffa en gammal vän man inte sett på länge att man aldrig mer ska få se personen efter det tillfället. Harry & co. har funnits med mig i mer än hälften av mitt liv, vilket exempelvis är längre än jag och min bästa kompis känt och umgåtts med varandra. 4 Privet Drive, Diagon Alley, Platform 9¾, Hogwarts, Hagrid's hut, the Burrow, Hogsmeade, 12 Grimmauld Place, the Ministry of Magic, Godric's Hollow, ... Jag har varit på alla platserna. Så är det bara.

Lärarna på Lucksta skola ska ha ett stort jävla tack för att de valde just De vises sten att läsa högt för klassen när jag gick i trean och läste allt jag kunde lägga vantarna på, och pojken med blixtärret stannade i ett fast grepp. Min morbror & moster ska ha tack för att de bjöd mig & storebror på The Philosopher's Stone på bio. Tack till Emma som lånade mig den efter hon fått den på video, jag såg den tre & en halv gång på två dagar. Tack till pappa som köpte The Chamber of Secrets på dvd, till Edströms som lånade ut Prisoner of Azkaban på vhs åt mig i x antal år, till Hogwarts.nu som för alltid kommer vara en av mina favoriter på internet fastän den lades ner den femtonde december 2006 (RIP), till Hanna som skrev de bästa av fanfictions, till Madde och Angelica som gått på diverse biopremiärer med mig, till alla som inte hånade mig när jag var uppriktigt sagt förvånad över att jorden fortfarande snurrade en vecka efter jag läst ut Deathly Hallows, till ExpelliarmusCast som visade att fler än jag fangirlade & hade åsikter (och slash goggles...), till Team StarKid som gjort två (totally awesome) Harry Potter-musikaler, till alla wizard rock-band bara.. för att, till Voldemort som har den roligaste av Twitterfeeds.



Men det största tacket går självklart till Jo Rowling, som gett mig (och resten av alla Potterheads) en helt egen värld att fly iväg till när den här blir för mycket.
Tack