Inatt skulle jag ut i tvättstugan för att hämta rena sängkläder. När jag klev utanför dörren hördes ett märkligt ljud och det knastrade i gruset, min första tanke var (såklart) "En mördargrävling, jag kommer dö!!!!!11", så paralyserad av skräck inväntade jag mitt öde.
Vad som kom fram ur skuggorna var.... en otroligt kelsjuk katt. Den var så närgången att jag fick säga till — "Men katten, vad håller du på med, du känner inte mig!!?" — vilket den ignorerade och följde med till tvättstugan istället, där jag fick sätta en fot i dörröppningen för att få vara i fred. När jag kom ut igen höll jag på att stypa hela vägen till ytterdörren för katten strök sig mot mina ben, och när jag väl skulle in slank den in i min hall och vidare in i mitt rum. OCH JAG LÄT DEN STANNA medan jag bäddade i sängen — den låg och åmade sig på mattan och spann hela tiden utan att jag ens gosade med den.
När sängen var färdigbäddad hoppade kattskrället (neeeej så kan jag inte säga, den var jättefin) upp och la sig precis som att det ägde stället. OCH JAG LÄT DEN STANNA. Den bara låg och spann, hela natten och idag tills jag sade hejdå och kastade ut den i det vilda igen.