Idag åkte jag med pappa, Carina & Tim till farmor & farfars stuga i Långskog — dels för att hälsa på Anna & Jonas som kommit upp från Örebro på semester, dels för att fira deras Hugo som fyllt 1 år för drygt en månad sen. Jörgen, Linda, lill-Rasmus, Sebastian & Angelica var där med, och gofika serverades det på. Jag och Angelica tog en promenad också, mest bara för att få prata i lugn och ro.

På västfronten intet nytt, får man väl påstå annars.. Har kommit fram till att jag skall bjuda Amanda, Emma, Millan & Henrik på middag efter Attmar(l)yran, då resten av vännerna lär äta med sina respektive lag/familjer.
Bestämmer här och nu att det blir mysigt!

[x]

Det var sommaren — sommaren tvåtusensex
vi hade ingenting att göra, och allting kändes rakt igenom skit
och vi var så trötta — vi var så trötta båda två
Vi hade ingenting att säga, inget kvar att säga till dom

Det var en tid när allting kändes skit och vi tyckte livet var så orättvist

Du... har stått vid min sida länge nu så jag gör allt för dig
och nu är livet ikapp oss men det är okej så länge jag är med dig
[x]

[x]

Mammas kompis Pia ville ha ett porträtt föreställandes sitt barnbarn. Tog väl någonstans mellan 5 & 6 timmar sammanlagt!

Eftersom Emma väckte mig vid 11-tiden imorse (...) var jag trött som satan förut ikväll, när jag, mamma och Stefan var på middag hos hans föräldrar. Mamma fick skjutsa hem mig vid halv nio och jag tänkte i princip krypa till kojs efter hemfärd. Så blev det dock inte.

Pappa, Carina, Kicki, Magnus och Agnetha befann sig i lägenheten intill så jag ryckte på axlarna och gick dit istället. Sedan kom Elin, Sebastian, Jonas och Anton och jag bjöds på Xide och sippade Nierstein = svårt att inte stanna kvar.
Magnus, pappas kusin, band Kaffekungarna skulle spela nere på puben, så Carina betalade in mig och jag dansade loss till Stones-, Creedence-, Beatles-, Doors-, Kinks-covers etc. samt sög i mig några fler Xides & Bacardi Breezers. Övertog en halv grogg av pappa också, av någon anledning, jag som inte ens gillar cola..?
När bandet spelat klart berömdes jag av två karlar 40+ för min Stones-tröja, och speciellt "hur fin den var när du dansade", en ville ha kort på mig, och båda skulle prompt kramas  - what what WHAT are you doing? För det första, jag dansar inte. Jag njuter av musik, och råkar röra mig i takt till den under tiden. För det andra... ni. är. gamla. som. FAN. För det tredje... NEIN.
En typ 25+are skulle även han berömma mina dancing skillz, vad är detta? Pappas farbror Alf sa: "Lugna dig nu, det här är min tjej!" = HAHAH grabben blev sjukt nervös men jag förklarade att nej, han bara drev. Räddade mig själv lite snabbt dock; såg en halvbekant och smög iväg och satte mig med henne istället. Sen kom en gammal... romans? (Hans egna ord: "Du var ju lite kär i mig du" he-heh.) och sällskapade oss och vi blev sittandes och pratade till stängning och lite till. Fick överta en halv burgare och senare en Norrlands också. Om mitt 14åriga själv hade vetat om denna kväll hade det nog dött av hjärtfel. Feströka blev det också, nu luktar det skunk av fingrarna. Men det var gött.

Efterfestandet hos Åke hade inte ens blivit av, men jag gick upp dit själv ändå vid tretiden och blev kvar till fem, vi pratade Beatles, Tarantino-filmer, brittiska tvserier och amerikanska re-makes, covers, John Fogerty, 70talsfilmer/klassiker... Och så avlade jag rapport om kvällens bravader, ungefär som jag nyss gjort här.
Nu tänker jag sova så hårt jag bara orkar.

ETA: Just ja, blev kallad Anneli hela kvällen också från ett håll, för jag är ju tydligen så himla lik mamma..?

"The anxiety ridden period Harry Potter fans will go through after the final movie is over. It's a mixture of happiness to have finally seen the movie, and sadness that it's over and the fact that it is THE END."

tänker jag kunna sjunga med i textraden can I be the only hope for you? 'cuz you are the only hope for me och rikta det till någon annan än ett ansiktslöst hjärnspöke

Jag är så otroligt överemotionell angående allt Harry Potter-relaterat just nu, allt som krävs är en enstaka bild eller en liten bit text och tårarna forsar.

Aldrig mer, end of an era, sista filmen. En av de få anledningarna till att jag inte deppade ihop totalt då sista boken släppts & lästs ut var att "Nåja, det är ju åtminstone några filmer kvar att spelas in" fanns som en tröst. Efter midnatt den tolfte till trettonde juli kommer den trösten aldrig mer finnas.


Vad som är mest frustrerande är att i princip ingen i min omgivning förstår hur jobbigt det känns. Vissa skrattar. De förstår inte, och kommer förmodligen aldrig fatta, att det är som att... veta om i förväg när man ska träffa en gammal vän man inte sett på länge att man aldrig mer ska få se personen efter det tillfället. Harry & co. har funnits med mig i mer än hälften av mitt liv, vilket exempelvis är längre än jag och min bästa kompis känt och umgåtts med varandra. 4 Privet Drive, Diagon Alley, Platform 9¾, Hogwarts, Hagrid's hut, the Burrow, Hogsmeade, 12 Grimmauld Place, the Ministry of Magic, Godric's Hollow, ... Jag har varit på alla platserna. Så är det bara.

Lärarna på Lucksta skola ska ha ett stort jävla tack för att de valde just De vises sten att läsa högt för klassen när jag gick i trean och läste allt jag kunde lägga vantarna på, och pojken med blixtärret stannade i ett fast grepp. Min morbror & moster ska ha tack för att de bjöd mig & storebror på The Philosopher's Stone på bio. Tack till Emma som lånade mig den efter hon fått den på video, jag såg den tre & en halv gång på två dagar. Tack till pappa som köpte The Chamber of Secrets på dvd, till Edströms som lånade ut Prisoner of Azkaban på vhs åt mig i x antal år, till Hogwarts.nu som för alltid kommer vara en av mina favoriter på internet fastän den lades ner den femtonde december 2006 (RIP), till Hanna som skrev de bästa av fanfictions, till Madde och Angelica som gått på diverse biopremiärer med mig, till alla som inte hånade mig när jag var uppriktigt sagt förvånad över att jorden fortfarande snurrade en vecka efter jag läst ut Deathly Hallows, till ExpelliarmusCast som visade att fler än jag fangirlade & hade åsikter (och slash goggles...), till Team StarKid som gjort två (totally awesome) Harry Potter-musikaler, till alla wizard rock-band bara.. för att, till Voldemort som har den roligaste av Twitterfeeds.



Men det största tacket går självklart till Jo Rowling, som gett mig (och resten av alla Potterheads) en helt egen värld att fly iväg till när den här blir för mycket.
Tack

Eftersom jag denna morgon känner för det svenska språket, vilket händer väldigt sällan.
I min ensamhet ville jag ha nångonstans, så vemsomhelst kan se, att filosofera och försköna verkligheten lite på. Ibland behöver man det med.

Bör kanske tilläggas att jag har mens just nu och blir så jävla djup svart & svår av det.