Hittade alla tre säsonger av The Mighty Boosh för lite under hundringen på brittiska Amazon förut. Beställ-fingret kunde inte inte klicka, så de dyker väl upp i brevlådan om nån dag — tjusigt!

Vad kan jag säga, jag tycker om den. Ganska mycket.

...lite fräknar, sena nätter som blir tidiga morgnar, solglasögon, engångsgrillar,
trevligt sällskap och fin musik. Vill för ovanlighetens skull faktiskt ha sommar.

RuPaul's Drag Race season 4 hade premiär i måndags i USA - kollade just på det. Utifrån trailers & Facebooksidor hade jag redan en favorit, nämligen Sharon Needles som är helt jävla amazing. Kommer bli sjukt intressant att se vad hon gör i resterande utmaningar och sånt. Can't wait!

:(((

..nämligen Hark! A Vagrant — Kate Beaton, som innehåller seriestrippar i stil med denna:

Går att läsa på hennes hemsida också, om ni inte känner för att bläddra i en bok. Liksom.

Beställde nyss filmer...

Det var sommaren — sommaren tvåtusensex
vi hade ingenting att göra, och allting kändes rakt igenom skit
och vi var så trötta — vi var så trötta båda två
Vi hade ingenting att säga, inget kvar att säga till dom

Det var en tid när allting kändes skit och vi tyckte livet var så orättvist

Du... har stått vid min sida länge nu så jag gör allt för dig
och nu är livet ikapp oss men det är okej så länge jag är med dig
[x]

tänker jag kunna sjunga med i textraden can I be the only hope for you? 'cuz you are the only hope for me och rikta det till någon annan än ett ansiktslöst hjärnspöke

Jag är så otroligt överemotionell angående allt Harry Potter-relaterat just nu, allt som krävs är en enstaka bild eller en liten bit text och tårarna forsar.

Aldrig mer, end of an era, sista filmen. En av de få anledningarna till att jag inte deppade ihop totalt då sista boken släppts & lästs ut var att "Nåja, det är ju åtminstone några filmer kvar att spelas in" fanns som en tröst. Efter midnatt den tolfte till trettonde juli kommer den trösten aldrig mer finnas.


Vad som är mest frustrerande är att i princip ingen i min omgivning förstår hur jobbigt det känns. Vissa skrattar. De förstår inte, och kommer förmodligen aldrig fatta, att det är som att... veta om i förväg när man ska träffa en gammal vän man inte sett på länge att man aldrig mer ska få se personen efter det tillfället. Harry & co. har funnits med mig i mer än hälften av mitt liv, vilket exempelvis är längre än jag och min bästa kompis känt och umgåtts med varandra. 4 Privet Drive, Diagon Alley, Platform 9¾, Hogwarts, Hagrid's hut, the Burrow, Hogsmeade, 12 Grimmauld Place, the Ministry of Magic, Godric's Hollow, ... Jag har varit på alla platserna. Så är det bara.

Lärarna på Lucksta skola ska ha ett stort jävla tack för att de valde just De vises sten att läsa högt för klassen när jag gick i trean och läste allt jag kunde lägga vantarna på, och pojken med blixtärret stannade i ett fast grepp. Min morbror & moster ska ha tack för att de bjöd mig & storebror på The Philosopher's Stone på bio. Tack till Emma som lånade mig den efter hon fått den på video, jag såg den tre & en halv gång på två dagar. Tack till pappa som köpte The Chamber of Secrets på dvd, till Edströms som lånade ut Prisoner of Azkaban på vhs åt mig i x antal år, till Hogwarts.nu som för alltid kommer vara en av mina favoriter på internet fastän den lades ner den femtonde december 2006 (RIP), till Hanna som skrev de bästa av fanfictions, till Madde och Angelica som gått på diverse biopremiärer med mig, till alla som inte hånade mig när jag var uppriktigt sagt förvånad över att jorden fortfarande snurrade en vecka efter jag läst ut Deathly Hallows, till ExpelliarmusCast som visade att fler än jag fangirlade & hade åsikter (och slash goggles...), till Team StarKid som gjort två (totally awesome) Harry Potter-musikaler, till alla wizard rock-band bara.. för att, till Voldemort som har den roligaste av Twitterfeeds.



Men det största tacket går självklart till Jo Rowling, som gett mig (och resten av alla Potterheads) en helt egen värld att fly iväg till när den här blir för mycket.
Tack